|
Livsnjutaren
Han sträcker på sig – blicken spanar runt - han ser helt oberörd ut av
omgivningen som han har så total kontroll över . Han promenerar så stolt –
så väl medveten om sin vackra kropp, sin eleganta gång. Solen kittlar
vårvarm, småfåglarna kvittrar ovanför hans så stolt högburna huvud –
han låter sig underhållas men bjuder inte på sin uppmärksamhet.
Han är stor men ändå smidig- han är så oerhört medveten
om sin kropp som han sköter minutiöst. Inte ett hårstrå ligger fel .
Han har full kontroll över sitt liv – låter sig icke styras av något eller någon.
Hans frihet är total . Ibland försvinner han ett par dagar då ingen vet
vad han gör eller var han är . Då är han bara med sig själv och ett med naturen –
låter sin väg styras av ögenblickets infall. Han är en livsnjutare.
Frånvarande och närvarande i ett som inte går att urskilja från varann.
Så återvänder han hem - sträcker ut sig på soffan småler lite finurligt och
säger ingenting . han ligger där och funderar – han börjar bli gammal.
Äventyren blir allt mer sällan och kortare. Det fanns en tid då dag eller natt
inte spelade någon roll – orken och nyfikenheten var obegränsad.
Hon kan inte begripa hur hon kan låta sig styras så utav honom.
Varje dag tänker hon på honom. Månar alltid om matt han har det bra.
Hon som aktar sin frihet, sitt oberoende. Hon planerar allt efter honom.
Och aldrig vet hon om han är hemma när hon kommer hem, om han ska
möta henne i dörren eller bara ligga kvar på soffan om han ens har stigit upp
ur sängen. Hon sliter och kämpar med att hålla snyggt efter honom –
hans smutsiga spår finns över allt . hon bär hem matkasse efter matkasse
för att kanske finna honom sittande stirrande ut genom fönstret.
Hon går på tå för honom och han tasar omkring i sin egen värld.
Han vet att han har hennes fulla uppmärksamhet varken han är
närvarande eller inte. Hon pratar om honom, så stolt . Berättar
om hans äventyr som hon vet så lite om . Ibland är han bäst och
ibland korkad. Men han bryr sig inte – för han vet.
Låter ingen sätta sig på honom eller klorna i honom –
han bestämmer, det vet han , det vet hon. Han solar sig i glansen.
Han smörar ibland för sin käresta. Lite extra. Myser lite framåt morgonkvisten -
då vet han att hon förlåter honom för alla hans klumpigheter och till historien
går alla onda tankar om honom. Tittar henne djupt i ögonen –
och säger ingenting. Känner på hennes sätt att smeka honom att
hon har bara honom i tankarna. Men i hans tankar finns en baktanke….
Han vilar mot hennes arm . Kurar ihop sig , sträcker på sig –
sneglar försiktigt mot klockan som snart ska jaga opp henne ur sängen.
Ger henne en söt liten morgon puss – snart ska hon stiga opp.
Han är så medveten om att det är hon som betalar maten.
Jaga småfåglar orkar han inte alltid .
Av Zahra Medzeta -97
| 
