“Hur våra sällskaps djur kom till!
“Det är rapporterat att följande upplaga ur första Moseboken hittades i dödahavsrullarna.
Om det är sant, så ger det ljus till frågan ”Varifrån kommer våra husdjur?”
Och Adam sa:
”Herre, när jag var i Eden gick du med mig varje dag. Nu ser jag inte till dig längre. Jag är ensam här och det är svårt för mig att komma ihåg hur mycket du älskar mig.”
Och Gud sa:
”Inga problem! Jag ska skapa ett sällskap till dig som kommer att vara med dig för alltid och som kommer att vara en spegelbild av min kärlek till dig, så du vet att jag älskar dig även när du inte kan se mig. Oavsett hur självisk, barnslig och kall du kan vara, så kommer det här nya sällskapet att acceptera dig som du är och älska dig som jag gör.
Och Gud skapade ett djur som sällskap till Adam.
Och det var ett bra djur.
Och Gud var nöjd.
Och det nya djuret var nöjt att vara med Adam och han viftade på sin svans.
Och Adam sa:
”Men Herre, jag har redan namngett alla djur i kungariket och alla bra namn är redan tagna och jag kan inte komma på ett namn till det här nya djuret.”
Och Gud sa:
”Inga problem! Eftersom jag har skapat det här nya djuret som en spegelbild av min kärlek till dig, så ska hans namn vara en spegelbild av mitt eget namn och därför ska du kalla honom Hund.” (DOG-GOD övers.anm.)
Och Hund levde med Adam och var sällskap åt honom och älskade honom.
Och Adam blev tröstad.
Och Gud var tillfredsställd.
Och Hund var nöjd och viftade på svansen. Efter ett tag visade det sig att Adams skyddsängel kom till Herren och sa:
”Herre, Adam har blivit fylld av stolthet. Han struttar omkring och putsar sina fjädrar som en påfågel och tycker att han är värd att dyrkas. Hund har verkligen lärt honom att han är älskad, men ingen har lärt honom ödmjukhet.”
Och Herren sa:
” Inga problem! Jag ska skapa ett sällskap åt honom som ska vara med honom för evigt och som ska se honom som han är. Det här sällskapet ska påminna honom om hans gränser så han får veta att han inte är värd att dyrkas.”
|
Och Gud skapade Katt som sällskap åt Adam. Och Katt skulle inte lyda Adam. Och när Adam tittade djupt in i Katts ögon blev han påmind om att han inte var den överlägsna varelsen. Och Adam lärde sig ödmjukhet. Och Gud var tillfredsställd. Och Adam förbättrades ordentligt. Och Katt brydde sig inte om varken det ena eller det andra.”
|  |
Författare okänd / Översättnng Ulrika Haglund
Unknown author